Jag fick köra Onyxia idag, vilket är ett raid i WoW. Det gjorde mig glad då jag gillar att få uppleva nya saker i spelet. Det låter kanske väldigt tragiskt. Men det var skoj!

Urk. Jag har sakta men säkert börjat tappa lite lusten med bloggen då jag inte känner det som att jag har så mkt roligt att rapportera eller att det liksom bara skiter sig med det som händer egentligen.
Enda ljuset just nu är Riley.
Hon "snackar" så mkt nu så det knappt är sant. Gör sina små ljud och ler och skrattar till folk hon möter och charmar. Det är mitt lilla troll det.

Imorse så gick vi till pappas jobb med hundarna, mötte mamma på vägen och sen så väl hos pappa så fick Riley gosa med morfar. :) Sen gick vi till Beba och sa hej där till henne och alla kvinnorna. Trevligt trevligt. Riley pratar så mkt med Beba. Hon blev förvånad över hur galen Ulrika är.
Väl hemma så fick Riley sova en stund och sen så åt hon lite. Jag spelade lite och fick då vara med i ett Onyxia raid som jag tyvärr inte kommer ihåg så mycket utav eftersom jag tyvärr hade en trist konversation via chat.

Mamma och Johan kom sen och hämtade mig för att det var dags att dra till Uppsala. Vi stannade på 7-eleven så att jag fick köpa mat, och vet ni vad jag gillar, jo när man står där och pratar med en kassör som pratar på automatik, men man pratar vidare och är glad och ser sen hur personen bakom kassan slappnar av och börjar le och skämta lite tillbaka :) Åh vad sånt gör mig glad och varm i själen!
Le, skratta och var glada! Snälla <3 SKÄMTA MYCKET! <3
Det är väl så, pappa skämtar mkt och man söker ju tydligen en partner som påminner om ens pappa, så jag vill ha en som skojar mkt, får mig att skratta jämt och som tar lätt på saker och ting. :)

Hos Amanda så lektes det med Riley, det skrattades och pratades och vi gick runt sjukhuset en del och vi hamnade vid förlossningsavdelningen. Det var lite speciellt att gå förbi dörrarna man vaggande in igenom, vetandes att jag kommer att komma härifrån med en bebis. Jag gick där med vetekudden och sovkudden och hade inga värkar förens jag kom till soffan. Där vi fick vänta på att bli insläppta. Oj oj oj.. Minnen. Hur mamma och Amanda yrade omkring där vid mig och försökte ta det lugnt. Hur trött jag var och hur nyfiken jag var på hur allt skulle gå.

Jag älskar min familj. Jag älskar min Amanda, min syster, mitt syre och min värld. JAG fungerar inte utan min familj. Sån är jag.

Nu ska jag sova.