Hemskaste dagen (med fantastisk mitten)
Publicerat: 2011-12-04 Kl: 08:32:05 | I kategori: AllmäntSå 8.45 var jag och Riley ute ur huset och kom fram till en nedfrusen bil utan bilbarnstol inkopplad.. Bara att börja att koppla in skiten och det var lättare sagt än gjort, men roligt nog så var Riley fett arg över att behöva sitta i barnstolen så medans hon skrek och var arg så kopplade jag in stolen, tills det att jag var klar så hade hon blivit lugn igen :P Haha!
Stol + barn installerat ;) Sen var det bara att skrapa rutorna på bilen och utan vantar gör det hemskt ont! Bläää!
Första biten, piece of cake! Andra biten (STOCKHOLM), not so much.. Det är stora ombyggnationer vid Rissinge-nånting. Så jag bara hängde med strömmen och enligt skyltarna verkade jag vara rätt, enligt GPS'en var jag rätt. Sen någonstans där imellan så sket det sig. Strömmen gick åt vänster när jag skulle höger. Okej.. GPS'en börjar räkna om rutten och jag fortsätter köra och ser att det inte verkar vara så mycket skillnad enligt GPS'en. Kör och kör. Hamnar på fyrfiliga motorvägen inne i Stockholm. Ser skyltar mot Bromma och Vällingby och tänker va fan.. Hamnar så jag får betala innestadstullen(eller vad det nu heter) och jag verkar fan vara helt åt helvete. Men jag kör på och till slut så hamnar jag iaf rätt.. Men vi är inte framme förens 10.39.. Herre min je..
Riley var en liten ängel iaf. Bara satt och tittade på sin film och kollade på vägen.
Till lunch serverades det den godaste pajen jag ätit på länge.
Hur trevligt som helst och barnen lekte bra och bakade och stod i, men sen så blev Riley trött och vi var tvungna att börja röra oss hemåt, + att jag var lite orolig för att köra hem när det var mörkt.
På't igen och iväg for vi.
Så omvägen gick nu igenom Bromma, Alvik, Liljeholmen, jag såg innerstadsbussar emot Gullmarsplan och körde på Drottningholmsvägen.
Det hade börjat mörkna nu och regnet stod i. Jag hamnde i en bilkö någonstans i 45 minuter (då hade jag irrat runt i Stockholm i en timme redan) och skyltarna visade rakt fram för Stockholm Enköping. Så jag kände ett lugn över att jag iaf. var i rätt riktning även om det gick förjävla segt.
Riley hade börjat tröttna på filmerna och satt och surade. MEn sen så ville hon ha film igen så det gick snabbt över.
Så när köerna väl tog slut och jag förberedde mig på att åka framåt så sa GPS'en åt mig att göra en u-sväng, jag trodde den hade fått en hjärnblödning och tänkte att sådant får jag väl inte göra här? Så jag gjorde vad jag var tvungen och svängde vänster. Skiten sa åt mig att den räknar om rutten (om jag fick en 5'a för varje gång den sa det hade jag kunnat köpt mig ett flygplan..).. Så jag hamnade fel igen och körde runt som en idiot på olika vägar och motorvägar och rondeller igen. Mitt i virrvarret så hamnade jag på rätt väg iaf och körde sträckan som var på 65 km. I mörkret och regnet.. Jag såg inte ett piss. Vägen har aldrig varit så mörk. Helljuset vägrade att låsa fast sig så jag fick sitta och hålla in spaken samt ratten för att inte glida av vägen eller köra i blindo.
Körde och körde och kände att jag fick mer och mer ont i huvudet av att behöva kisa på vägen och hoppas på det bästa. Det var även inte kul när bilen for från sida till sida pga vinden och det blev lite halv vattenplanning då och då pga alla stora vattenpölar.
Efter 40 min så började jag att se skyltar mot Enköping, men GPS'en sa åt mig att jag skulle köra mot en rondell så jag tänkte att det var rondellen vid Västerleden där jag bor, så jag tänkte "what the hell" och körde dit, den är ju ändå närmare mig och jag var ju ändå på vägen..
"Räknar om rutten"
"Räknar om rutten"
"Kör till angiven väg" (Vilket enligt den var till vänster där det var ett viltstängsel samt ett fält)
"Räknar om rutten"
"Kör till Tillinge"
Så pappa guidade mig upp till en väg där man kunde svänga upp och sedan ner till andra körbanan tillbaka till Enköping.
Vad tror ni händer då?
Jag blev så rädd att jag skrek på henne att vad i helvete håller hon på med?
Så då var arbetet igång. Jag satt och försökte lugna ner Riley. Sjöng låtar, pratade, frågade, lugnade, sjöng, pratade, frågade osv osv.
När vi väl hamnade i rondellen vid Västerleden (där jag bor 3 min ifrån) så öppnades bildörren helt och Riley skrek ännu högre och jag försökte få henne att fokusera mer på mig. Men när vi väl kom ur rondellen så stängdes den igen helt och då kunde hon lugna ner sig.
Så under den lilla bilvägen hem ifrån rondellen så satt jag och berömde henne för att hon varit så duktig och att hon är en sådan duktig tjej.
Riley vägrade släppa taget så vi fick va en stund till, sen så var jag tvungen att sätta henne i framsätet för att kunna ta alla våra prylar. Hon vågade inte gå ner.
Fast Riley kommer inte öppna den igen. Allt hon pratar om nu är "inte öppna bildörren" "jätteläskigt". Så det lär nog sitta i ett tag..
Men gud!!! Alltså GPS, stockholmskörning + rondellerna vid nya vägarna är fan som bäddat för katastrof. Och bildörren sen... Tur att allt ändå gick bra och ni kom hem tillslur. =/
Åh, lilla skruttan, förstår om hon blev rädd och du med,fy vad läskigt.
Och det där med GPS, fy helvete vad jag hatar dem. Jag och min svägerska bestämde oss för att sova hos en kompis till mig i Jönköping, när vi hade vart nere i Skåne och hämtat min andra hund, för att hon skulle slippa köra hela vägen dit och hem på samma dag.
Bara det att den där jävla skitgps:en från helvetet lurade runt oss i FYRA timmar från Jkpg-centrum och äver-jävla-allt, förutom dit vi skulle. (som tog fem minuter fr centrum) FYRA timmar, så vi skulle ha vart hemma vid den tiden. Till slut hottade vi fram till matrhias, sov där o åkte dan efter,...
Och gps:en lurade runt oss ut på småvägar o heöveten ist för motorvägen hem.
Jag hatar dem. Massvis.
Och åka i sthlm är väl krångligt nog ändå som jag förstått det.
Från Enköping och hit däremot, borde du hitta ;-)
Herregud! Tror inte vi har barnlås på bilen! Ska fixa det så fort vi kommer hem!
Aldrig mer GPS! Nu kommer du dra dig för att åka hit ju :( För det är egentligen rakt fram ända tills man svänger av mot Älvsjö, sen höger direkt i rondellen och sen höger vid mässan och raka vägen igen till Flempisch. Tyckte verkligen synd om dig, tur att Riley höll sig cool i alla fall!
Det var jättemysigt att ni kom, det blir nästa år igen och då vet vi 1) Gör lunchen klar dagen innan 2) Börja med att göra smällkaramell och pyssel 3) kom ihåg att låta de minsta få gå och ta sig en lur INNAN det blir kalabalik 4) Sov över! Så vi hinner med marsipanfigurer, knäck och prata med varandra.
Guffa och Eira somnade i soffan igår, efter en kvart framför TV. Klockan sju, sov till åtta imorse. Tröttsamt men kul att vara i bageribranschen ;)Vi gjorde knäck och marsipanfigurer idag. Eira var dock hängig så hon sov mest. Sen kom mormor som fick smaka på fika och fick julkorten barnen gjorde igår, och nu är mormor barnvakt hemma hos dom. Guffa berättade att Riley (Rajri) blev ledsen och ville åka hem för att hon klippte sig i handen men hon var rolig att leka med.
Nu sitter jag i min onepiece i soffan. Jag uppskattar tystnaden, efter att ha blivit bombad med "varför gör du så? Elin, var är godisarna? Elin, kan man äta marsipanen? Elin, skulle vi vänta med att fika tills mormor kommer? Elin............" Men det har varit en fantastisk helg och tapeterna är fortfarande vita ;)
Fy fasen vilken resa. Men det låter som ni hade det otroligt mysigt när ni väl var där ni skulle. Kram på dig!
