Vänskap
Publicerat: 2011-03-14 Kl: 08:48:17 | I kategori: AllmäntJag tänkte först att jag skulle försöka skriva något produktivt. Men sen så rann inspirationen ur mig. blää.
Satt och funderade över det här med vänskap, hur vet man att någon är en riktig vän? Hur vet man ifall man bara är någons "sista utväg vän"?
Det där sista tror jag nog att det finns flera som kör med. Dom har vänner enbart för att ringa till när dom är uttråkade och ingen annan vill hänga med dom. Så istället för att "slösa" en dag själv, så ringer man den här sista utvägen.
Någon är väl alltid nummer 2, ifall man säger så. Ifall den man egentligen hade tänkt att vara med inte kan, så ringer man nästa. Så kommer det ju alltid att vara. Men när man har ringt alla och sen tänker "jaja, då får jag väl ta och ringa den här då". Då är ju något lite fel.
Attityden är ju fel.
Fel är väl egentligen också om man inte har pratat med kompisen varför det är svårt eller itne alls lika roligt att hänga med den som dom andra. Stör man sig på varför den pratar så mkt eller brister personen ut i sång för ofta? Haha!
Mina NÄRA vänner kan jag räkna upp på en hand. Det är dom som jag vet bjuder tillbaka. Dom som jag vet är med mig för att dom vill och inte för att jag är sista utvägen.
Mina nära vänner äter hos mig och bjuder tillbaka. Mina nära vänner ringer mig likaväl som jag ringer dom.
Dom startar en konversation på facebook eller på msn. Dom. Hör. Av. Sig. Hur viktigt är inte det?
Vi alla vet hur mkt det suger när man känner sig som den enda som hör av sig till en kompis, att efter att man har umgåtts så vet man att den här personen kommer inte försöka att ta tag i att vara med mig, den kommer inte ringa mig och försöka träffas.
En nära vän ringer upp för att stämma träff eller bara för att prata. En promenad till ett ärende är tråkig, så varför inte växla ett par ord med en kompis för att göra promenaden roligare? Det är väl det som är vänskap?
Nu låter jag negativ och det är inte meningen. Sanningen är att jag har blivit bränd så många gånger av så kallade "kompisar" och har väl därför blivit cynisk. Alla har vi blivit brända förr. Men vilken bi-effekt har det fått?
Vad är vänskap för dig?
Satt och funderade över det här med vänskap, hur vet man att någon är en riktig vän? Hur vet man ifall man bara är någons "sista utväg vän"?
Det där sista tror jag nog att det finns flera som kör med. Dom har vänner enbart för att ringa till när dom är uttråkade och ingen annan vill hänga med dom. Så istället för att "slösa" en dag själv, så ringer man den här sista utvägen.
Någon är väl alltid nummer 2, ifall man säger så. Ifall den man egentligen hade tänkt att vara med inte kan, så ringer man nästa. Så kommer det ju alltid att vara. Men när man har ringt alla och sen tänker "jaja, då får jag väl ta och ringa den här då". Då är ju något lite fel.
Attityden är ju fel.
Fel är väl egentligen också om man inte har pratat med kompisen varför det är svårt eller itne alls lika roligt att hänga med den som dom andra. Stör man sig på varför den pratar så mkt eller brister personen ut i sång för ofta? Haha!
Mina NÄRA vänner kan jag räkna upp på en hand. Det är dom som jag vet bjuder tillbaka. Dom som jag vet är med mig för att dom vill och inte för att jag är sista utvägen.
Mina nära vänner äter hos mig och bjuder tillbaka. Mina nära vänner ringer mig likaväl som jag ringer dom.
Dom startar en konversation på facebook eller på msn. Dom. Hör. Av. Sig. Hur viktigt är inte det?
Vi alla vet hur mkt det suger när man känner sig som den enda som hör av sig till en kompis, att efter att man har umgåtts så vet man att den här personen kommer inte försöka att ta tag i att vara med mig, den kommer inte ringa mig och försöka träffas.
En nära vän ringer upp för att stämma träff eller bara för att prata. En promenad till ett ärende är tråkig, så varför inte växla ett par ord med en kompis för att göra promenaden roligare? Det är väl det som är vänskap?
Nu låter jag negativ och det är inte meningen. Sanningen är att jag har blivit bränd så många gånger av så kallade "kompisar" och har väl därför blivit cynisk. Alla har vi blivit brända förr. Men vilken bi-effekt har det fått?
Vad är vänskap för dig?
Kommentarer
Postat av: Emelie
Hej Frida !
Så jäkla bra skrivit. Vet precis hur du menar. Jag kan också räkna mina riktiga vänner på en hand. Man har väl varit andra hands väl många gånger och är väl de än. Förstår inte hur sånna tänker och tror att man inte ser och vet att man är andra hand.
Hade bäst.
Massa kramar / Emelie
Postat av: Linda D S
Jag hoppas att jag lever upp till kriterierna för att vara en nära vän... <3
Trackback
