20:37:58
Vi lever
Ja, men med nöd och näppe kan man ju lugnt säga.
Jag har gått och blivit sjuk igen och Riley är nääääästan förbi sin förkylning. Hon är precis på mållinjen kan man säga. Kråkorna är inte små bengaliska monster i storlek, utan dom är mera som kattungar nu.
Vi har haft ett par helvetesnätter som inte var allt för roliga. Nonstop-skrik från midnatt till morgon. Sånt vill vi inte ha igen, men det lär nog med all säkerhet komma.
Jag kan lugnt informera att i dom stunderna då man står där, sjukligt trött, huvudvärk och har prövat alla knep i boken och barnet fortfarande vägrar sova, DÅ, för en kort sekund, så förstår man dom som går bärsäkragång på sina barn.
Jag låg där i sängen med kudden över huvudet och övervägde helt klart på att kasta den åt hennes håll, inte hårt så att den skulle skada henne, utan mera för att "make a point" liksom. Mamma ÄR trött!
Ni som sitter där med telefonen i högsta hugg och har redan börjat slå numret till soc kan vara lugna, inget sådant hände. ^^
Jag var duktig och bärde upp barnvagn till lägenheten kl halv 4 på morgonen och vaggade fram och tillbaka tills hon somnade.. I 10 minuter... >.<
Livet tutar på här annars. Hon kryper fasligt fort, hon kommer på massa "roliga" saker, som att hälla ut Nellies vattenskål över sig själv, stoppa toapapper i den så att det flyter runt saker i den. Skapa konfetti i badrummet av toapappret, ge mina nässpray till Nellie så att hon kan demolera munstycket på den. Listan kan göras lång.
Barnmorskan var positiv dock och sa att hon är ett väldigt friskt barn som har oändligt mycket energi. Det tackar vi för.
Hon pratar väldigt mkt nu, en massa hottentott, men gulligt som fan är det. Jag försöker att prata normalt med henne så att hon ska börja plocka upp ett par ord här och där, men det slutar alltid med att jag också pratar hittepå =P
O yes. Fröken fräken har börjat gå också. Utan gåvagn :) Första stegen togs den 17:e April hemma hos min mamma.
Hon kan gå från mig till spegeln (hon verkar motiveras av sin egen spegelbild) och hon gick en hel del mellan mig och mamma på valborg :) det är bara en tidsfråga tills det släpper helt för henne. Dom är ju lite så, tvekar och funderar ena dagen och sen nästa är det som att dom alltid har gått =P
En annan står där med tårar i ögonen och hon undrar vad i helvete är det för fel på morsan, gått har jag ju ALLTID kunnat. Har inte velat visa det bara, du blir ju så OHYGGLIGT sentimental då.
En sista notis, hon och Nellie är ju såna bundisar nu. Flera tillfällen har jag hittat henne i soffan, tittandes på tv med Nellie sovande preciiiis brevid sig :) Det är SÅ det ska vara. Inget morrande, ingen skräck eller dominans. Bara vänskap och kärlek. <3
Nellie känner nog att Riley är hennes också, iomed att hon har fått vara med på så mycket i Rileys liv.
Numera vill ju Riley hålla i kopplet när vi är ute och går, så jag låter kopplet löpa över vagnen så att hon kan hålla i det, samtidigt som jag håller i slutänden så att Nellie inte drar åt skogen =P
Hm, om man skulle ta och dricka lite saft.
Jag har gått och blivit sjuk igen och Riley är nääääästan förbi sin förkylning. Hon är precis på mållinjen kan man säga. Kråkorna är inte små bengaliska monster i storlek, utan dom är mera som kattungar nu.
Vi har haft ett par helvetesnätter som inte var allt för roliga. Nonstop-skrik från midnatt till morgon. Sånt vill vi inte ha igen, men det lär nog med all säkerhet komma.
Jag kan lugnt informera att i dom stunderna då man står där, sjukligt trött, huvudvärk och har prövat alla knep i boken och barnet fortfarande vägrar sova, DÅ, för en kort sekund, så förstår man dom som går bärsäkragång på sina barn.
Jag låg där i sängen med kudden över huvudet och övervägde helt klart på att kasta den åt hennes håll, inte hårt så att den skulle skada henne, utan mera för att "make a point" liksom. Mamma ÄR trött!
Ni som sitter där med telefonen i högsta hugg och har redan börjat slå numret till soc kan vara lugna, inget sådant hände. ^^
Jag var duktig och bärde upp barnvagn till lägenheten kl halv 4 på morgonen och vaggade fram och tillbaka tills hon somnade.. I 10 minuter... >.<
Livet tutar på här annars. Hon kryper fasligt fort, hon kommer på massa "roliga" saker, som att hälla ut Nellies vattenskål över sig själv, stoppa toapapper i den så att det flyter runt saker i den. Skapa konfetti i badrummet av toapappret, ge mina nässpray till Nellie så att hon kan demolera munstycket på den. Listan kan göras lång.
Barnmorskan var positiv dock och sa att hon är ett väldigt friskt barn som har oändligt mycket energi. Det tackar vi för.
Hon pratar väldigt mkt nu, en massa hottentott, men gulligt som fan är det. Jag försöker att prata normalt med henne så att hon ska börja plocka upp ett par ord här och där, men det slutar alltid med att jag också pratar hittepå =P
O yes. Fröken fräken har börjat gå också. Utan gåvagn :) Första stegen togs den 17:e April hemma hos min mamma.
Hon kan gå från mig till spegeln (hon verkar motiveras av sin egen spegelbild) och hon gick en hel del mellan mig och mamma på valborg :) det är bara en tidsfråga tills det släpper helt för henne. Dom är ju lite så, tvekar och funderar ena dagen och sen nästa är det som att dom alltid har gått =P
En annan står där med tårar i ögonen och hon undrar vad i helvete är det för fel på morsan, gått har jag ju ALLTID kunnat. Har inte velat visa det bara, du blir ju så OHYGGLIGT sentimental då.
En sista notis, hon och Nellie är ju såna bundisar nu. Flera tillfällen har jag hittat henne i soffan, tittandes på tv med Nellie sovande preciiiis brevid sig :) Det är SÅ det ska vara. Inget morrande, ingen skräck eller dominans. Bara vänskap och kärlek. <3
Nellie känner nog att Riley är hennes också, iomed att hon har fått vara med på så mycket i Rileys liv.
Numera vill ju Riley hålla i kopplet när vi är ute och går, så jag låter kopplet löpa över vagnen så att hon kan hålla i det, samtidigt som jag håller i slutänden så att Nellie inte drar åt skogen =P
Hm, om man skulle ta och dricka lite saft.