Ja fy tusan. Jag är så trött just nu.
Idag skulle det ju bli trevligt med lite rundvandring på marknaden här i stan. Så blev inte fallet.
Redan på vägen ner till stan så började Riley bråka. Hon skulle INTE sitta i vagnen, fine, du får så gärna gå, men nej, då skulle hon INTE gå, hon ska ha sin ryggsäck på sig. Jaha..  Då tar jag väl ut den då, men den är tung, nej, då ska hon INTE ha väskan på sig. Nehe.. Men då går vi då. Okej då.. *Går ett par steg* Nu Riley ska vi stanna för att vi måste över vägen. Katastrof. Katastrof! Nej, absolut inte. När vi väl kommit över så vänder hon på klacken och satsar rakt ut mot vägen igen, jag tar tag i henne och hon faller på rumpan. Tårar.. Elände.. Tragedi. You name it.
Jag får nog, sätter henne i vagnen och orkar inte hålla på längre. Spänner fast selen och slår på autopiloten hem till mamma. Hon skriker av hela sin fulla kapacitet hela vägen till mamma. Vi kommer fram till mamma och jag sätter ner henne, hon springer mot dörren och ska INTE hänga med upp till sin mormor. Fine.. Stanna här nere så går jag upp själv med Nellie då. Sagt och gjort. Hon står där nere och blir sur sen för att jag går upp.

....

Mamma kommer ner och tar upp henne och allt är fröjdens.. Såklart.. Vad annars?
Vi går ut till marknaden och allt går bra, hon springer och tittar och är så glad så glad. Tittar på det ena spännande saken efter den andra. Fröjdens fröjd!
Sen så vettefan vad som händer. Vi ska gå uppåt, men hon vill titta på en leksak, vi försöker få med henne men absolut inte. Hon ska inte. Jag tar tag i henne och lyfter upp henne och helvete vad arg hon blir. Skriker, sparkas och brottas. Försöker ta sig ur mitt grepp, men sorry, jag har ett järngrepp.
Vi traskar uppåt, folk vänder sig och stirrar. Autopilot på. Vi kommer upp mot torget och hon är fortf. inte lugn, inte ens i närheten av lugn. Mamma vill köpa saker till henne eller ge saker, typ napp, jag säger emot. Sånt här beteende ska INTE belönas. Hon får saker när hon har lugnat ner sig och är snäll. PUNKT.
Jag börjar få kramp i armarna efter allt brottande och sparkande. Vi går till skuggan och ställer oss där. Inget resultat. Mamma tar sen över och jag går och handlar en dricka till Riley, eftersom att vid det här laget så är hon nog väldigt törstig. När jag kommer tillbaka så är hon så lycklig så.. Vad fan.. Ger drickan. Allt är bra.
Hon leker och är glad.
Vi står där en stund och Riley får leka och sen så ska vi börja röra oss hemåt för att mamma ska iväg till landet.
Vad tror ni händer? gissa..
Katastrof. Elände.. Tragedi.. Tårar.
Hon slänger sig på marken och gråter och gråter. Jag får nog och tar upp henne och bara slår på autopiloten och går hemåt till mamma. Nu orkar jag inte mera. Det är för mkt bråk.
Hon skriker och brottas och mina armar gör ont och jag slänger henne över axeln och bara traskar.
Skrik bäst du vill. Mamma tänker inte släppa ner dig.
Varför? För att det vore självmord. Släpper jag ner henne springer hon rakt ut och rakt ut betyder rakt ut i vägen. Så nej tack. Axeln blir det.

Mmm.. Så är vi hos mamma. Vi ska fika.
Riley får sin trehjuling trots att hon är lika arg, det gör mig sur för att jag tycker fortf. inte att hon ska få något förens hon har lugnat ner sig. Men men.. Inte mkt att göra åt saken.
Hon leker och är glad, jag säger åt henne att hon inte får åka ut på vägen. Hon blir arg. Jag vänder bort cykeln mot vägen. Tårar... *djup suck*
Det här går ju GALANT SICKAN!... Vad sa du? Mother of the year-award till mig? Nej men åååh.. Inte? Jaha..
Mmm. Vi fikar en stund, börjar känna mig gladare och Riley får sig lite fika i magen också.
Sen ska ju mamma iväg. Riley och jag ska ju börja dra oss hemåt. Mmm.. Precis..
Jag TROR att ni kan gissa nu vad som händer när vi försöker börja ställa in cykeln.
You guessed it!! Mera tårar. MYCKET tårar. MYCKET skrik och HÖGA är dom också.

Vi klämmer ner henne i vagnen och skorna flyger, selen snurras ett par varv och fötterna gnids upp emot hjulen. härligt härligt!
Hela vägen hem skriks det, ungefär dom 5 sista minutrarna så somnar hon. Det var bara tårar och elände.
Så nu är jag trött. Klockan är tjugo i tre och jag är så trött att jag håller på att trilla av stolen.

För att inte nämna att natten har varit skitjobbig av diverse skäl. Mycket bråk och tårar där också.
Vad fan liksom?
Jag fattar poängen att barnen bråkar med dom som dom känner sig trygga med. Men jesus..
Visst, jag sitter inte och är dum och tror att alla barn går igenom detta. Det finns nog ett par härliga undantag här och var. Så kontrar man direkt med att man hoppas att dom nog blir jävliga i tonåren istället, dom där härliga undantagen. Men nej, så ska man INTE tänka.
Inte deras fel att dom fick perfekta barn som aldrig gör något fel eller tröttar ut sina föräldrar.

Jag tycker inte att det är fel att berätta om dom dåliga dagarna heller. Ifall Riley läser detta så får hon gärna fråga.
Hörrö 14-åriga Riley som precis googglat fram sin mammas gamla dammiga blogg!
Nu sitter du där, piercad på såna ställen så att din gamla mamma inte ska kunna se dom. Kanske en tatuering här och var också. Kanske har du t o m smygrökt eller provat dricka. Kom ihåg att din gamla dammiga morsa förstår vad du går igenom. Bara för att du precis läst om en dag då du varit extra jobbig, så betyder det INTE att jag inte älskar dig. Du är fantastisk precis som du är. Oavsett vad för hyss du gör och att mamma fick gråa hår redan när innan hon fyllt 30. Mitt gråa hår påminner mig dagligen om att det finns viktigare saker att bry sig om än rätta kläder, att saker ska gå enligt regelrätta scheman och att vara en perfekt morsa. Det påminner även om att ensam kan vara stark, att trots grått hår och saccosäckar under ögonen, så klarade vi det. Vi två. Du och jag.
Du är fin som du är. Ett par sista ord på vägen blir nog; Jag älskar dig och jag kommer att hitta piercingarna och tatueringarna och då blir det nog utegångsförbud på ett tag, så ring Millan, Nillan, Kurtan, Bengan och säg att den där FF-festen du tänkt planera när mamma åkt på russin-spa, får nog ställas in.
LOVE YOU!!
/Morsan

Med poängtering på lite.
Riley har varit lugnare, men efter kl 14 på dagen så har hon varit igång och försökt byta blöja ofta och pekat på magen och sagt "ajaj" så hon har haft lite kvar att försöka få ut :(
Nu, lördagmorgon, så har det kommit ut lite av sig själv. Tack gud.

Mormor hade ju skaffat lilla Riley en trehjuling, så efter att vi varit ute och övningskört så åkte vi till Rileys mormor så Riley fick cykla lite :)

På torsdagen var vi hos min mormor och hade påskmiddag med släkten. Dagen slutade med att vi satt på akuten.
Stackars Riley har såna problem med förstoppningar att det inte ens är roligt. I 4 veckor nu har det bara varit problem att bajsa. Pratar man om det med folk så kommer alla med en ny mat eller huskur som ska lösa på problemet. Tyvärr så fungerar det inte. Hon skiter helt enkelt inte.
Enda gången hon har skitit av sig själv, är när hon fick nästan hel tub med messmör. Men det känns väldigt extremt för att göra det varje gång.
Hon får laktulos dagligen för att försöka smörja tarmarna och göra det enklare.

Okej, till händelsen.
Riley hade ont i magen hela vistelsen hos mormor. Hon pekade på magen och sa "ajaj" och hon ville byta blöja hela tiden. För hon kände ju att något var på väg, då ska det bytas. Fast jag försöker förklara att mamma inte kan byta blöja hela tiden. Det finns ju inget i dom. :( Sen så började hon vagga framåt, hon ville inte sitta eller stå.
Till slut så verkade det lugna ner sig och hon satte sig ner för att prova äta, men hon kunde inte få i sig något.
Ringde till 1177 och dom sa att jag skulle åka in eftersom det hade gått 5 dagar sen senaste gången hon sket.
Sagt och gjort, vi åkte in.
Väl på akuten så fick vi ett rum ganska så snabbt. Jag hade tagit med mig laptopen för att kunna få Riley lugn med sitt älskade barnprogram <3 Wiggles <3
Vi låg där och tittade på film och doktorn kom in efter en timme och började höra sig för, hon vill även kolla Riley i stjärten, så vi fick dra ner strumpbyxor och blöja och hon kände efter med lillfingret i stjärten på henne. INTE roligt ifall du frågar Riley. Stackars liten började gråta direkt. Men det var snabbt över och doktorn konstaterade att det var fullt av bajs där.





Vi fick titta lite mera på Wiggles medans vi väntade på att en undersköterska skulle komma in och sätta igång och ge Riley klyx. Riley började väl känna på sig vad som skulle hända, för hon tog sig ner ifrån sängen och gick och hämta sin jacka och pekade mot dörren och säger "kom kom". :( Nej tyvärr Riley, vi måste stanna  här :(

När hon kom in och började fixa iordning, så var det som att Riley förstod, hon la sig på sidan med ryggen emot undersköterskan och tittade på mig oroligt. "Det är lugnt Riley.. Nu ska du äntligen få bajsa"
Mmm.. Lugnt och lugnt.. Pyttsan.
Sköterskan började sätta in det långa röret och stackars stackars Riley bara skrek. Fy så hon tyckte det var obehagligt. Jag var tvungen att hålla fast henne och samtidigt försöka lugna henne att det snart är över. 120 ml flaska och så mycket man kan ska in.
När hon var klar så var Riley i panik. Hon slängde sig ifrån sängen och stod och skrek och blev helt röd i ansiktet och svettades som en jagvetintevad. Herregud så ont hon hade :(
Jag satte mig ner på golvet lika fort som hon kom ner, och hon lutade sig emot min axel och höll armarna om mig och bara skrek.
Tårarna rann som rinnande vatten och smärtan fortsatte.
Till slut kunde hon inte stå längre utan hon la sig ner med huvudet i mitt knä och bara låg och skrek, grät och pressade.



Efter en stund så verkade hon vara klar. Hon började andas i normal takt, fortf. gråtandes. Svettig och röd i ansiktet.
La henne upp på sängen igen och skulle börja ta av blöjan, undersköterskan påpekade att nu verkar det vara fullt iaf.
Tog av blöjan och OH. MY. GOD. vad med bajs. Jesus kristus. Undersköterskan tappade seriöst hakan och sa:
-Herregud, så där mycket bajs har jag ALDRIG sett i hela mitt liv. (Påpekas bör även att detta var en äldre kvinna).
Mmm.. 5 dagars bajs som kommer ut på en gång. Stackars stackars Riley..
Sköterskan sprang ut och kom tillbaka med en liten nallebjörn till Riley för att hon varit så duktig.



Jag började torka rent, och hon sket mera. Stackarn, det fanns fortf. kvar liksom. Trots den massiva mängden.
Efter när hon fått på sig ren blöja så la jag upp henne mera korrekt i sängen och la mig brevid henne. Vi tittade lite mera på Wiggles medans vi väntade på doktorn som skulle komma snart. Riley var så trött vid det här laget. Sen när doktorn väl kom in, så somnade Riley medans jag och doktorn pratade.

Doktorn rekommenderade att Riley ska få microlax var tredje dag pga att hon har en trögare mage än andra. Det är en elak cirkel, där om man inte äter tillräckligt, så blir man förstoppad, och blir man förstoppad så tappar man aptiten vilket leder till att man inte äter. Förstår ni vad jag menar?

Hon tyckte att jag skulle kontakta BVC för att börja göra en utredning på henne eftersom det har pågått så pass länge.
Tur att jag har tid där den 26/4 för just det.  Vi fick även börja ge mera laktulos och ha ett klyx hemma ifall bajset inte kommer, så att vi inte ska behöva åka till akuten en gång i veckan för att Riley ska få bajsa.

Vi satte oss sen i väntrummet, lilla Riley och jag. Hon vilade på soffan och jag satte mig ner och bara tänkte.
Helt plötsligt så kom pappa in, han hade tagit en taxi till sjukhuset för att kolla hur allt hade gått. Då var det som att Riley fick energi ifrån någonstans, hon satte sig upp och sprang till sin morfar och tog tag i hans hand och visade honom lekrummet och sin nallebjörn. Pappa skrattade och berättade att det är han och hans jobbkamrat som har köpt dom här nallarna och skänkt till sjukhuset. Hehe. Så det var ju lite roligt :P

Mamma kom och hämtade oss och körde hem oss. Riley och jag la oss i sängen och tittade lite mera på Wiggles och somnade sen båda två i min säng.
Vi åkte in vid 21 och var hemma strax efter 00. Riley var tröttast av oss alla.
Men hon är en kämpe. En riktig liten kämpe.

Nu är nästa steg utredningen för att se varför detta pågått så länge.


(Hemma och tittar på TV med morgonvällingen)

En bild hos mormor ska vi visa också :)

Var inte igår en helt underbar dag? Man kunde ha t-shirt och solglasögon och sitta utomhus och äta. Hääärligt!
Jag var hos Linda och åt lunch. Det blev pannkakor med grädde och sylt i solen. Först satt jag vid hennes dörr i härliga 20 minuter och väntade när det visade sig att hon var på baksidan.  Suuuuuuck!

Nu bär det snar av till dagis. Måste ringa en doktor om min rygg idag. Den gör fortf. så fasligt ont :(

Inte en lugn stund kan man säga.
Just nu är det fullt sjå med saker som ska fixas. Jag gillar det just nu. Just nu känns det som att jag har allt under kontroll.
Imorgon ska jag på matte på morgonen, sen naturkunskap på eftermiddagen och sen direkt efter så blir det jobb :)
Dagen efter det så blir det lektion hela dagen 9-16 och på Fredag så är det mera jobb och sen så var det något mera ifall jag inte minns fel. Det kommer nog senare :)

Idag så lämnade jag först Riley på dagis, sen hem & tittade på en film medans jag åt frukost, cyklade med Nellie till Annas hundklipperi, sen så ner till banken, hem och äta lite, sen åka och hämta Nellie igen, sen hem, äta lite mera och prata med Garry, sen iväg till Arbetsförmedlingen för att få veta att jag blir utskriven (jag gör för mkt saker :P), sen så till dagis & hämta Riley, hem, äta mellis och sen kom pappa för att hämta oss. Vi åkte till bilskola och kollade in hur dom verkade och sen iväg till skokanonen för att kolla efter skor till Riley. Sen hem och äta middag och nu sover Riley.
Phew..
Nu är jag trött. Men jag ska skriva lite på studieuppgiften först ifall jag orkar. Sen plocka fram allt jag ska ha imorgon.
Hitta en hundvakt hade varit bra också.. Hm..

Coolaste Nellie! :D Ska nog raka bort håret på öronen dock.. Hm..

Nu vakna vi upp och Riley ligger och tittar på Wiggles och jag försöker andas genom näsan. Nu har även jag börjat hosta en del :( Jävla skit.
Jag som ska på lektion imorgon och INTE vill sitta och hosta. Det stör så himla mycket.

Läste en del i boken "Medicinsk Grundkurs" igår och det finns en hel del intressanta saker däri. Jag är nöjd :)

Igår så var jag, Amanda och pappa på handledarkurs på körskolan. I 4 härliga timmar. Usch och fy. När man är förkyld så är det INTE roligt.
Men det var intressant iaf :) Alla sorters svängar och allt vad det var.
Nästa vecka får vi börja övningsköra.
Däremot måste jag säga att filmerna dom visade i slutet, alkoholfilmen ifrån Australien och "Vi fick låna en ängel" var fasligt sorgliga :( Pappa hade svårt att se den, han har ju fått det där samtalet liksom.
Det var en scen i alkohol-filmen där man fick se en sörjande gå till attack på föraren som körde bilen som hennes anhörig åkte och som inte klarade. Den scenen talade ganska mycket till mig. Som förälder så börjar man ju fundera på hur man skulle reagera ifall det var ens eget barn.

Jag tror till en viss del, att det här med att åka med fulla kompisar hem från en fest, kan ha en liten del att göra med att man inte vill visa sig full för föräldrarna. Så jag tror nog att jag kommer göra som så, att man skäller nästa dag liksom. Det viktigaste är först att ha hem barnen och få dom i säng. SEN kan man skälla. Annars så hålls så mycket dolt och man får gissa sig fram till vart dom är eller vad som händer.


Hur som haver, sen så handlade jag påskdukar och en filt på Röda korset. Sammanlagt inklusive kassen blev det 23 kr. :P

Sen har jag typ varit sjuk hela dagen.. Allergier och allt vad det är.

Lockar.
Bra eller anus?

På jobbet :)


Byta till vårskor sög fett...


Två goa kompisar <3


Så här åker vi vagn. Hur gör ni?

Moffa är här! Hur roligt är inte det?

Detta skriver Mia Skäringer om i sin bok "Dyngkåt och hur helig som helst".

"Är det så svårt att skriva om det osnygga? Om de gånger man som förälder faller ingeom? När man själv blir ett barn och står och skriker: >> SLUTA SKRIKA!<< Eller när man tar för hårt i en liten arm eller säger något jävligt dumt och ovuxet. Att visa sin svaghet är styrka, eller?
Jag faller ofta igenom. Och du? Befriande är det när vi berättar detta för varandra. När en stor människa blir förälder till en liten människa uppför hon inte att vara människa. Hon får förstås skärpa till sig men hon är fortfarande en människa på sin egen stora resa. Den lilla människan ska hon hålla i handen på den stora resan. Den lilla människan ska hon ha under sina vingar. Skydda. Mot det hon kan. Sedan kommer livet ändå. Ovanpå alltihop. En dag regnar vingarna kanske in. Då måste hon fortsätta flyga. Inte skämmas och falla till marken.
För hur fan skulle det se ut.
Man får vara kass ibland. Man ska säga förlåt. Men man ska inte gå och tro att alla andra är så jävla mycket bättre."


Kunde inte ha sagt det bättre själv. Stämmer jävulskt bra in just nu.

2 x handledarbevis betalade och ansökta om - CHECK!

Har även ringt skolan, transportstyrelsen, jobbet etc. Så ärendena för idag är nästan avklarade. Ska bara gå ner till bibblan och låna en bok inför skolan imorgon. Dom öppnar inte förens kl 13 dock. SUCK!

Riley är sjuk fortf :( 38.6 imorgon :(

Fan va jag hatar att vara sjuk. Gud vad jag ogillar när stackars Riley är sjuk. Vill att hon ska vara frisk så hon kan vara ute och leka och få gå på dagis igen! Lilla skruttan.
Missar jobb, missar skolan och det kryper i mig. Jag vill ju ta tag i allt det här, men blir fast hemma.
Inget illa mot Riley, jag är ju sjuk jag med, men det är så typiskt att när vi har varit hemma ett tag så är det just den mest upptagna veckan som vi blir sjuka.

Hon somnade nu med 39.5 grader feber. Ska bära in henne till mig nu innan jag somnar. Hejdå.