http://lindaskriver.blogspot.com/

Fy fan vad jag är trött på allt.
Fy Fan vad jag stör mig på vissa människor.
Fy fan va jag är trött.
Fy fan  va jag inte orkar mera.

Fy fan vad jag önskar att mitt liv vore annorlunda..

Fy fan va olycklig jag känner mig.

Godnatt..

Efter att jag lämnat Riley på dagis imorse så drog jag till banken.
Väl på banken så var det en man som tog kontakt med mig där, är det bara jag som tycker att det är ett lite underligt ställe att ta kontakt på? Kanske inte.. Men jag vet inte.. Det känns som ett sånt personligt och privat ställe. Ekonomi, dina pengar, mina pengar. Det är lite privat. Eller?

Hur som haver, jag märkte att han satt och tittade på mig när jag stod och pratade med bankfröken, han hade inget nummer heller så jag vart fundersam på vad han ens gjorde där. Var nära på att skicka ett sms till pappa att han måste ringa mig fort.
Det behövdes inte, för det gjorde han på egen hand.
Han ville att jag skulle komma över och jobba lite på gamla firman. Visst tänkte jag liksom. Enkelt.
Pfft..
Eller inte.. Jag fick till jobb att skrapa bort alla dekaler som dom haft på sina fönster runtom. Oh. My. God. säger jag bara.
FAAAN. Det på utsidan var ok, men det snöade som satan och jag var INTE klädd för att vara ute.
Så jag fick gå till H&M och skaffa långkalsonger och vantar.

Sen när det skulle fixas på insidan så höll jag på att avlida. En hel vägg, täckt från topp till tå med stickers. Jag är fortf. inte klar nu här..

Nu sitter jag här och är uttråkad. Garry duschar.. I am bored.

Bara sur och grinig.. Känner mig nedstämd och emo.

Godnatt.

Yes!
Var ute på en cykeltur här på morgonen med Riley och Nellie :) Riley tycker det är så roligt att sitta i sin barnsadel och bara hänga med, medans Nellie får springa brevid.
Jag har en cykelkorg för Nellie också, men just nu är cykelturerna för att motionera Nellie.
Vi cyklade runt Enögla och upp mot Lidl och tillbaka. Det gick så himla bra! Nellie travar på så bra och Riley sitter still och njuter :)

Väl hemma så började Riley tjuta "Nej nej nej" när hon ser att vi snart är hemma. Hon vill bara att jag ska cykla, cykla och cykla mera! Mamma har ingen kondition så det går inte för sig. :P

Planen är att Riley ska sova middag och sen drar vi till öppna förskolan :)

I onsdags så var det polisjakt utanför vårat hus här uppe vid Enögla.
Lite coolt var det allt.

Jag var på väg till dagis med Riley och Nellie och skulle gå nerför stigen som är bakom husen. Då helt plötsligt så kommer det en kille på moped i RASANDE fart. Herregud så fort det gick! Jag såg att det var en bil som körde efter, och helt plötsligt kommer bilen också körandes uppför den lilla stigen/backen.
Killen, som förövrigt körde utan hjälm, tittade bakåt och såg VÄLDIGT stressad ut.
Han svängde upp emot Enögla skolan och polisbilen slirade (bokstavligt talat) efter honom. Sen vet jag inte vad som hände efter.

Såg en tjej nere på parkeringen som även hon hade fått kliva åt sidan snabbt för att inte bli ett roadkill.
Hon sa att dom troligvis hade börjat åka efter för att han inte hade någon hjälm, men troligtvis eftersom han forstsatte åka, så var nog även moppen stulen och trimmad för den delen.

Lite nyfiken är jag på vad som hände efter. Får se ifall det står några notiser eller så i EP.

Kul med lite action utanför huset iaf. :P Haha!

Två saker som jag ständigt är.
Egentligen borde jag sova just nu. Men jag vet inte. Jag känner mig rätt så blandad i känslostadiet just nu, att jag inte tror att jag kan. För mkt i huvudet helt enkelt.

Alla vet väl att filmer kan påverka än? Det är väl inte konstigt. Eller?
Jag kan se en film, som handlar om katter, hur fina dom är och jag kan känna just där att katter är bra. Fastän jag sen, en stund senare när filmen är slut, vet att jag ogillar katter(ledsen kattfolket där ute!).
Jag kan gå kvar riktigt länge och känna mig påverkad av en film/serie/etc.
Man ser en film om djur som far illa och känner att man måste skänka mera pengar till Greenpeace, eller vilken djurorganisation kan jag kontakta, för här ska det jäklar anamma adopteras och flaskmatas!
Jag är både spontan och organiserad. Det ser verkligen inte ut som så ifall man ser mitt hem däremot.

Jag tittade på Gilmore Girls och skrev därefter ett långt utlägg till Rileys pappa. T.ex.
Det här var förra året. Jag blev så irriterad och upprörd av hur våran situation är att jag helt enkelt inte kunde hindra mig.
Just då i det ögonblicket kändes det så himla rätt. Jag bara MÅSTE skriva det här brevet till honom, med alla mina känslor och tankar. MEN!  Det får inte vara för direkt. Det får inte vara argt eller upprört. Dessa tårar som trillar medans jag skriver, får inte synas i brevet. För sånt skrämmer bort. Sånt vet vi.
Jag skrev och skrev. Jag skrev ett långt brev. Jag läste det om och om igen. Här ska det inte låtas argt, surt, ledset eller fördömmande. Bara.. Känslor.. Tankar.. Funderingar och åsikter.
Jag läste det ytterligare en gång, sen så med bultande hjärta och torkade tårar på kinderna, så tryckte jag på "skicka".
Jag kände mig så fri. Så fri från tankarna som jag hade just då. Jag hade skrivit ut dom, jag hade delat dom. Två saker som är så viktiga vad gällande ens mående.
Att inte sitta och trycka på sånt som stör en. Folk tror att det är något bra, men för vem är det bra? Kompisen? Hon som sitter och mår dåligt för att hennes kompis inte vill dela med sig av sina problem så hon får en chans att hjälpa?
Föräldrarna? Som sitter och känner exakt samma som kompisen?
För henne själv? Det är destruktiv. Det äter upp en att sitta och mala i huvudet. Man kommer ingenstans.
Vill man absolut inte dela med sig kan man skriva ned på ett papper och sen gömma eller bränna. Bara man har fått ut det.

När jag städade i köket(mitt hjärta i lägenheten) häromdagen, så hittade jag brevet. Jag hade skrivit ut det. Varför vet jag inte.
Så jag läste det. Och vet ni vad?

Fy fan va bra skrivet det var.

Igår natt blev jag nedsparkad. Brutalt nedsparkad. Det var t o m bakifrån så jag hade inte ens en chans att värja mig ifrån attacken.
Där var jag, med tankarna upp i det blå och så bara: PAOW!! Sen kom tre till bara si så där.

Jag vände mig om och fick tre till i bröstet och magen!
Vad faaan?
Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Där låg jag helt förvirrad och frågade: Vad är det du vill?

Då hörde jag..

"Napp"

Gaah.. Så jag gick upp i mörket och hämtade nappen och så fick vi alla somna om.

Fy fan alltså..
Vad som försvinner i snö, dyker upp i tö..

SNUSKPELLAR! (Detta är alltså på gräsmattan framför våran port)

Komiska är att jag fick en sur lapp på dörren där det stod att jag inte förtjänade att ha hundar för att jag lät mina hundar kissa på just denna gräsmatta. WTF?

Ja men visst, är den inte fantastisk? När ingenting duger och när allt man gör är skit.
Visst, det är väl egentligen inte så att dom ska komma in i det förens dom är 2-3, men vem bestämmer sånt egentligen?
Riley tycker tydligen att NU är perfekt.

Vi är ute och går, jag tar tag i hennes hand för att hon SKA hålla mig i handen när vi går över en gata, vad gör hon då? Jo, hon bestämmer sig för att spela död. Hennes kropp blir till smör och jag får bära henne i armen för att inte stanna mitt i gatan eller dra hennes lelösa kropp efter mig. VARJE jävla gång vi går över en gata.. Fett kul.
Det är komiskt dom första gångerna ja, men sen tappar det liksom stinget..

Får hon inte som hon vill, då ryker allt hon kan tänkas att få tag i, mössor, skor, vantar, allt som går att slita av. Det är kallt ute, har ni märkt det? Jag försöker få på skiten igen, men nejdå. Det åker av igen lika snabbt.
FINE! Åk i vagnen utan då, ifall det är det du gärna vill.
Kallt blir det..
Försöker igen.. Likadant resultat som innan.
Jag går och försöker hålla kvar mössan på huvudet med ena handen, hon skriker som en stucken gris och folk skakar på huvudet och tror att jag försöker tvinga henne att ha mössa. Klart som fan att jag gör! Inte tusan tänker jag sitta hemma med en sjuk unge som vägrade att ha på sig mössan. Nej tack.

Vi ska gå och sova.. Det är dags för en middagslur. Hon är trött efter allt gråtande.. Men när vi hamnar i sängen så är det som att energitomten slagit henne i pallet, så nu är det liv igen.. Man ser på hennes trötta ögon att hon är trött, men hon somnar inte. Hon sitter upp, pillar, påtar och försöker leka.
Nej, säger mamma. Det är dags att sova.
Jag lägger henne ner. Hon sätter sig upp. Jag lägger henne ner. Hon sätter sig upp.
Till slut hamnar hon i spjälsängen och jag går ut för att inte tappa humöret.


Visst. Jag är otroligt glad över att jag har en dotter som har en egen åsikt och lever efter den. Även hon har fantastiska dagar då hon lyssnar på mig hela dagen också.
Jag ser mig inte som en överkörd mamma som låter ungen bestämma. Absolut inte.
Ifall jag skulle få valet att ha "robot-britta" som aldrig säger emot eller gör något som skulle kunna liknas med ett uppror eller försök till egen åsikt. Så hade jag sagt nej. Ta din robotunge och gå.
Oavsett hur många gånger jag känner att jag får gråa hår, hur många gånger jag önskar att jag hade tagit fram en kondom den där natten, eller känner att jag ska göra som Moses mamma och stoppa henne i en korg och skicka henne till någon. Så älskar jag det. Det är en upplevelse. Det är något jag vet att jag kommer skratta åt om ett par år. Vi samlar på oss "Kommer du ihåg"-stunder. Flera varje dag.

Robot-Britta lär ju aldrig få uppleva det. Hon gör ju inget. Vad gör hon för något som man kommer kunna skratta åt senare?

"Nej men gud Olle! Såg du! Robot-Britta tog ett steg åt höger istället för åt vänster som vi sa åt henne! Vilken rebell!"

Nej tack, jag tar mitt gråa hår, mina trötta påsar under ögonen och leker med min fantastiska egensinniga, envisa, självständiga, påhittiga, lekfulla, råbusiga, trotsiga Riley. Hon som får mig att komma ihåg vad jag har ben, armar och tålamod till.

Eller?

Nää. Jag har blivit sparkad i ryggen, slagen i ansikten och gnälld på.. Riley har varit på FANTASTISKT humör.. Suuuck!
Hon blir grinig för att hon inte hittade nappen och sparkar på mig för att jag ska hitta den, nää. Så fungerar det inte, liite får man faktiskt jobba själv. Nappen hade trillat ner ifrån sängen, så allt som hon behövde göra var att helt enkelt hoppa ned ifrån sängen. Klart!

Idag ska det sys gardiner. Så Linda, ifall du läser detta. Sällskap?
Eller har du matte igen?

Jag tänkte först att jag skulle försöka skriva något produktivt. Men sen så rann inspirationen ur mig. blää.

Satt och funderade över det här med vänskap, hur vet man att någon är en riktig vän? Hur vet man ifall man bara är någons "sista utväg vän"?
Det där sista tror jag nog att det finns flera som kör med. Dom har vänner enbart för att ringa till när dom är uttråkade och ingen annan vill hänga med dom. Så istället för att "slösa" en dag själv, så ringer man den här sista utvägen.
Någon är väl alltid nummer 2, ifall man säger så. Ifall den man egentligen hade tänkt att vara med inte kan, så ringer man nästa. Så kommer det ju alltid att vara. Men när man har ringt alla och sen tänker "jaja, då får jag väl ta och ringa den här då". Då är ju något lite fel.
Attityden är ju fel.
Fel är väl egentligen också om man inte har pratat med kompisen varför det är svårt eller itne alls lika roligt att hänga med den som dom andra. Stör man sig på varför den pratar så mkt eller brister personen ut i sång för ofta? Haha!

Mina NÄRA vänner kan jag räkna upp på en hand. Det är dom som jag vet bjuder tillbaka. Dom som jag vet är med mig för att dom vill och inte för att jag är sista utvägen.
Mina nära vänner äter hos mig och bjuder tillbaka. Mina nära vänner ringer mig likaväl som jag ringer dom.
Dom startar en konversation på facebook eller på msn. Dom. Hör. Av. Sig. Hur viktigt är inte det?
Vi alla vet hur mkt det suger när man känner sig som den enda som hör av sig till en kompis, att efter att man har umgåtts så vet man att den här personen kommer inte försöka att ta tag i att vara med mig, den kommer inte ringa mig och försöka träffas.
En nära vän ringer upp för att stämma träff eller bara för att prata. En promenad till ett ärende är tråkig, så varför inte växla ett par ord med en kompis för att göra promenaden roligare? Det är väl det som är vänskap?

Nu låter jag negativ och det är inte meningen. Sanningen är att jag har blivit bränd så många gånger av så kallade "kompisar" och har väl därför blivit cynisk. Alla har vi blivit brända förr. Men vilken bi-effekt har det fått?

Vad är vänskap för dig?

Igår så var jag först och fikade med min kära syster på Cafe Kanto! Där åt jag en helt sjukt god cheesecake muffin! Guuuuuud så gott det var! Cheesecake muffin med grädde <3
Amanda tog en belgian chocolate dream pie. Den var inte helt fel den heller. Riley fick en kanelbulle. Det låter trist, men det var faktiskt hemskt god den med.

Vi åt och pratade och sen gick vi till pappas jobb och sen hem till mamma.
Hemma hos mamma var det dags för Daniel att laga mat åt oss alla. Det var första gången någonsin som det hände :P Jag skämtar inte.

Han lagade kycklingenchiladas och det var hemskt gott! Starkt, men gott.
Sen skjutsade han hem mig och Riley och Riley somnade på stört.

Music intelligence with TrackID™

You hear a great song on the radio. Then another from the speakers in the coffee house. But who's playing? Find out with TrackID™.
All about TrackID™

Your social scene - Facebook™ and more

Share the fun. Or the utterly boring. On Facebook™ or Twitter™. Snap pics and post on Picasa™ and Flickr®, and let the world see what you see.

Clips on YouTube™

What makes you laugh? Regardless, it's probably on YouTube™. On the Zylo™ 2.6" screen, you view videos whenever's good for you. Or upload your own in just two clicks.

Weight

- 115.0 gr
- 4.1 oz

 

Här tvättas det så det står härliga till!
En PROPPAD kasse med smutsiga kläder och gardiner och sängkläder. Nu ska allt bli fräscht och fint!
Väntar väntar..

Igår så kom Linda och Simon och alla hundarna över på besök för att äta lite mat och rulla lite chokladbollar!
Det var trevligt och båda ungarna tjattrade på rätt så bra. Vi satt och funderade på vilket språk som Rileys joller mest låter som, haha!

Nu är det Chuggington på TV och han är så söt!

Usch, fick så dåligt samvete imorse, skulle egentligen ha pratat med Garry igår innan jag gick och la mig, men jag var så trött och hade så ont i ryggen där efter kl 20 så då pallade jag inte längre att vara uppe :(
Förlåt mig älskling! <3

Lilla trolltotten och jag är lediga idag. Så jag vet inte vad vi ska hitta på. Ifall vi ska gå ner till morfar och säga hej eller ifall vi ska hålla oss hemma idag. Hm..

Har inte varit ett sånt stort fan av att ladda ner förrut. Men så nu efter att vi började lite hos Garry, så har jag helt enkelt laddat ner lite och mest till Riley :)
Nu jäklar.
Hon har ju fortf. sina favoriter och det är jag tacksam för. Dom är så himla bra!

Ja. Jag gick och funderade lite på det här när jag traskade hem ifrån stan.

Vi lämnar ju bort våra djur ibland till ett semesterhem. Inge vidare fara med det. Men hur blir det egentligen efteråt?
Band knyts och en vänskap träder fram mellan semesterhemmet och ditt djur. Det är ju ofrånkomligt.

Men hur ska man egentligen bete sig som semesterhem? Ska man vara sitt allra bästa och finaste och mest underbara mot djuret? För att man tycker synd om djuret som har "förlorat" sin matte/husse under en tid?
Det låter kanske konstigt, men ska man verkligen öppna upp sig så mkt för någon annans djur? Inte säga att man ska vara elak eller ens hård, men när du är semesterhem åt någons djur, ska du verkligen öppna upp ditt hjärta så mkt att du sen inte klarar av att stänga det igen när det är dags för djuret att åka hem?

Jag sitter nu i en sits med liknande. Jag är inte sur eller bekymrad över det. Nellie har kommit till ett fantastiskt hem som är på många sätt så mkt bättre än mitt eget.
Så när ni läser vidare, tro inte att det här är något som personligen händer mig.
Detta är något jag funderat på i allmänhet.

Okej, åter tillbaka.
Man ska väl egentligen inte jämföra djur med ens barn, men för många är det ju faktiskt så. Djuren ÄR deras barn pga diverse olika orsaker. Inget fel med det.
Men okej, häng med i min tankebana här.
Om du lämnar bort ditt barn en vecka då du och karln ska på något superviktigt eller kanske en semester, släktingarna bor inte nära, så du lämnar hos en kompis.
Kompisen fattar tycke för ditt barn och gör sitt allra allra yttersta för att barnet ska ha det bra. Inte på något freaky sätt. Hon lagar barnets favoritmat, leker barnets favoritlekar, gör det barnet tycker allra allra mest om, är barnets bästa kompis, läser sagor på kvällarna, är aldrig grinig, ingen diciplin, myskvällar framför tv'n varje kväll osv osv. Detta gör ju att i barnets formbara huvud och hjärta, så kommer hon väldigt nära. Barnet fattar ett stort tycke för denna kompis och anser att hon är mycket bättre än mamma. Mamma blir ju arg så ofta, mamma har så mycket regler och för mamma får jag aldrig ha så här mycket skoj på vardagarna.
Är barnet ännu mindre, så kanske det t o m blir en incident där barnet kallar kompisen för mamma i saknad eller för att kompisen inte argumenterat emot det. (Worst case scenario!)

Hur som haver, allt detta gör ju att när det sen är dags för föräldrarna att hämta barnet så vill inte barnet åka hem. Den vill stanna hos kompisen, för det är ju rena paradiset där. Hon är mycket bättre än mamma.
(Kom igen, hur många har inte blivit ledsna när mamma/pappa kommit för att hämta hem en, för att man vill stanna längre?)
Detta gör ju inte mamma och pappa särskilt glada. Dom har ju saknat ungen och så vill den stanna kvar.


Okej, detta är extremt. Men häng med vidare.

Ta nu detta och överför det till en hund/katt/whatever.
Vi gör ju så. När vi är hundvakt eller dylikt åt någons djur så ser vi till att den har det så jäkla bra vi bara kan.
Såklart kan vi ju inte låta bli att öppna upp vårat hjärta heller när dom är där. Vi sitter och gullar lite extra, den får sova i ens säng och oj oj vad vi nästan börjar älska detta underbara lilla djur.
Så är det dags för den att åka hem.. Det blir sorgligt, man vill att djuret ska stanna.
Men vad är mest rättvist?
Personen har ju lämnat djuret hos denna i godan tro att det är samma djur jag kommer hem till. En semester utan djur har vi väl alla rätt till? Dom lever ju trots allt i x antal år. En paus NÅGON GÅNG är inte olagligt.
Men är det rättvist att komma hem och få veta att djuret har det bättre där? Eller att djuret inte vill komma hem längre för att den har fått uppleva något så mkt bättre där ?
Det behöver ju inte betyda att ens egna hem är skit, den kan ju ha haft det bra när den var hemma. Men ett semesterhem kommer ju oftast att kompletera lite extra för att det inte är ens egna. Den får lite extra kärlek och så.

Vi vill ju säga att djuret känner sin egna familj, men samtidigt när vi säljer djuret så säger vi att den enkelt passar med alla och kan hänga med alla. Så hur ska vi egentligen ha det? Är dom formbara eller inte?

Lite minnesbilder ifrån festivalerna vi va på 2007.

VuuV i Tyskland.
(Har MÅNGA flera bilder men jag orkar inte spara ner alla)










O.Z.O.R.A i Ungern.
Det regnade så kraftigt att vårat tält blev helt översköljt av lera. Vi hade bokstavligt talat 5 sekunder ifrån lite dropp, till översvämmat tält att ta ut våra saker och rädda så mkt vi kunde.
Så här såg det ut när natten var över och vi kunde inspektera skadorna.
Haha!







Inte en festivalbild. Utan en skolbild ifrån en film vi gjorde i skolan.

Igår så fyllde lilla Amanda 19 år! Min mamma fyllde även hon 50. Men hon var i Thailand så henne var de inge synd om direkt ;)

Amanda firades hos pappa med en BAOTA smörgåstårta som Beba och pappa hade gjort. Så himla snygg var den!
God som attans också.
Riley var väl inget dunderfan, men det gick att smaka det också.
Efterrätten däremot var hon ett större fan av ;) Det var marängtårta med hallongrädde och smält mjölkchoklad med ett daimtäcke. YUMMY!!!

Vi pratade och skrattade och vandrande längst memory lane hela kvällen.
Johan och Ulla var där också så dom fick höra en hel del av allt elände som hänt oss. På gott och ont :P
Historier har vi många utav.

Riley somnade i min famn så hon fick ligga utsträckt över mina ben som vilade på en stol. Så hon sov en bra stund där.
Vi var hemma vid 21 och hon somnade runt 21.30.. Jag sov vid henne till 21.45. Haha!
Sen så var jag uppe och kollade på sidan som gaybloggen.com tipsade om. -->Klicka på eget bevåg<---

Cya!

Den fina sänghimmelen som hänger ovanför Rileys säng är faktiskt en julklapp ifrån finaste Linda, det är jag som borde ha en spark i snoppen för att jag glömde nämna det i förra inlägget :)

Så ja.. Linda, du får sparka mig i snoppen ifall du vill.

Här kommer bilderna på Rileys rum :)

Åååh.. Jag skulle så gärna vilja till IKEA.. Pengar sitter ju inte helt fel heller. Haha.

Igår så la jag Riley vid 7 och needless to say, jag somnade typ direkt där efter.. Suuuck! Jag som hade planer.. Jag skulle bära upp en stol på vinden, slänga sopor, prata med Garry och mysa framför en film med lite godis.
Pfft.. Istället så sov jag 11 timmar.. Känner mig helt slut nu.
Jag tror jag har varit vaken sen 5, för jag såg soluppgången.

Nu väntar vi på att få gå till dagis och jag ska betala räkningar så fort Riley har slutat använda Nordeadosan som telefon. ;)

Började med att morgonen gick som liiiiiim.. Fy helvete. Timmarna gick ju aldrig tills det var dags att gå mot dagis.
När det väl var  dags så blev det stressigt istället för jag hade ju glömt att det var ju som att börja helt om, ombyte ska tas med, blöjor ska köpas etc etc.
Fick för mig på vägen dit att Riley bara skulle gå till kl 12 så jag tog itne med hennes sovvagn, men halvvägs där kom jag på att det var ju 5 timmar hon ska gå, så hon fick helt enkelt låna en sovvagn ifrån dagis. Suuuuuck!

Sen gick jag ner till stan och tog en fika med pappa i väntan på att allt skulle öppna.
Jag gick till trafikskolan och anmälde mig, pappa och Amanda till en handledarkurs för körkortet. Jag blev uppdaterad om alla papper man måste skaffa för att ens kunna försöka ta körkort. Så nu är dom papprena beställda också.

Gick sen till Komvux för att prata med lärarna men dom hade precis börjat sin lektion så det gick inte för sig. Däremot så har en kompis till mig börjat där som receptionist så vi pratade lite :) Det var trevligt. Bokade en tid för studievägledning imorgon, så jag ska sätta mig här snart och skriva ner frågorna som jag vill ställa imorgon så att jag kommer ihåg allt.

Efter Komvux så gick jag till arbetsförmedlingen för att skriva in mig som arbetslös. Sånt är ju alltid roligt.
Jag fick tid ganska så direkt, satt och väntade bara i typ 10 minuter så jag hann läsa lite igenom Uppsala Universitet och Högskolan Västs tidning. Det var intressant helt klart.
Blev inskriven och fick papper och bokade tider som jag ska vara där. Kändes skönt. Kvinnan var trevlig också.

Gick upp till stan och skulle kolla på tyg till Rileys fönster, men dom var BAJSDYRA.. Fucking 149 kr/meter! Dröm och glöm.
Handlade ett par jeansshorts till Riley på H&M.

Lämnade sen in ringen för att den skulle bli minskad. Men kvinnan sa att det skulle troligtvis vara ganska svår pga dess design, och det skulle MINST kosta 1000 kr.. Fuuucking hell..
Så jag tog tillbaka ringen och gick till Guldfynd och köpte mig en silverring för 129 kr som en "stoppring". Funkar kanon och nu kan jag ha ringen på rätt finger. Ser ut som att jag är gift dock ;) Haha!

Gick till dagis, hämtade Riley som hade varit kanon! Hade inte gråtit efter mamma, hade sovit och ätit bra. Duktiga tjejen!
När det var dags att gå så gick hon och kramade alla fröknar + att en utav dom större flickorna kom fram och gav Riley en stor kram och puss.

Nu är vi hemma och Riley är sur. Haha.. Jag är tråkig och hon ska bara ha frukt för att tugga och sen kasta bitarna i handfatet.. Waste of good fruit. Så nej, det tillåts inte. Då är jag tråkig. Morsan suger fett helt klart.

Cya!

• Boka tvätttid
• Lämna Riley på dagis.
• Lämna in ringen till guldsmed.
• Skriva in sig på arbetsförmedlingen (detta trots att jag har ett möte med jobbet på Torsdag, better safe than sorry)
• Möta pappa för att kolla på en telefon.
• Boka tid hos BVC för att kolla Rileys utslag.
• Prata med komvux om när jag ska börja.
• Boka tid med en studievägledare.
• Hemligt..

Var hos fina fina Linda och åt korvstroganoff gjord på kycklingkorv tillsammans med Riley och lilla Simon :)
Det var så trevligt så.
Mötet blev dock inte superlångvarigt eftersom båda barnen var måttligt trötta och det gjorde oss mammor ännu tröttare. Haha!

Gick hem och fick ett samtal att pappa var hos mig och väntade, så det var bara att rusa hem, (gjorde billjud i varje kurva för att Riley skulle dra lite på smilbanden) och när vi kom hem så var pappa där. Mycket riktigt.
Han skulle hjälpa mig att fixa upp en krok för gardinstången som varit lite ledsen här nu ett tag.
Sen hjälpte han även till att sätta upp Rileys nya himmelsäng som hon fick i julklapp utav fina fina Linda <3
Nu är det så fint där :D
Riley var däremot trött så hon gick och la sig på stört.

Stackars Riley har fått såna utslag på benen så jag måste ta henne till BVC för att kika på dom. :( Tror det är såna där vintereksem, men det är bättre att en sköterska säger det än att gissa.

Imorgon är det dock dagis och då ska jag göra en massa ärenden medans hon är där och roar sig. GUUUD! Hon kommer ÄLSKA att vara tillbaka på dagis! <3 <3

Nu ska jag fortsätta prata med Garry och sen blir det till att sova. Natt natt!

Då bär det av mot Linda nu där det ska käkas mat och Riley ska få leka med en kompis! Det kommer hon att uppskatta till tusen verkligen <3

Efter flytten runt igår med sängar och dylikt, så har Riley sovit ostört till kl 6! WOHO!
Verkar som att det fungerar hitills och det är ju bra! *peppar peppar ta i trä*

Däremot är jag lite osäker på ifall det är en sån superb idé att ha sängen vid elementet då det verkligen blir varmt. Nu har jag ju även ett tjockt täcke, men oj så varmt det blev.
Provar nog ett tag till, sen får jag väl överväga :P Fast det lutar ganska så jättemycket åt att fortsätta så här eftersom Riley verkar sova så bra på det :)
Ska försöka ta kort på rummen idag så får ni se ifall ni gillar det eller inte.

Usch vad jag saknar Garry..
Det är jobbigt att vara ensam när man har fått vara ett par i 3 månader.
Nu är det ju visserligen planering inför framtiden och vi har ju tagit ett steg framåt, men just nu är jag mest osäker för vad nästa steg är. Jag kan liksom inte se ordentligt hur allt ska gå till väga, även fast jag vet att det ordnar sig.

Bla bla bla..

Idag har jag iaf. fixat iordning här hemma och nu har Riley ett eget rum och jag sover i vardagsrummet. Får väl se hur det går eller ifall jag flyttar tillbaka.

Natt natt!

T o m tupphelvete får sova ut längre än vad jag får.
Riley har jetlag och det innebär att jag itne får sova. Jag är astrött på kvällarna och har inga problem att somna då, jag skulle säkerligen även kunna sova till runt 6-7 på morgonen och stiga upp med henne.
Men nej.. Här stiger vi upp vid 4-4.30.. O joy!

Igår sov hon inte en endaste gång. Eller jo, hon somnade i 10 minuter när vi traskade hem ifrån Linda.
Jag var hos Linda igår för att fota hennes nya chow chow Aston. Väldigt fin hund att fota. Svårt att få ett dåligt kort. Hennes andra hund Bellman är väl lite raka motsatsen, svårt att få ett fint kort.

Men jo, Riley kunde ju inte somna om igår, så hon var relativt halvgrinig under eftermiddagen. Hon fick bada medans jag plockade lite med kläder och så i lägenheten, hade öppen dörr och hörde henne plaska och dricka vatten och prutta och skratta. Lilla sötnosen <3

Pappa och Beba kom på besök igår och lagade mat här. Det blev spagetti och köttfärssås. Gott!
Beba hade inte sett Riley efter att vi kom hem, så hon blev så glad av att se henne! Alltid lika roligt :)
Riley pratade och umgicks och var glad.
Sen vid middagen blev hon lite ledsen för att jag sa åt henne att hon inte fick hänga över bordet.

När vi sen stod i köket och pratade så la sig Riley ner vid mina fötter och somnade o.O Lite halvkonstigt :P

Nu sitter jag här vid datorn och känner att jag har otroligt matfattigt liv just nu.
Funderade imorse på hur framtiden ska bli. Vad ska jag göra? Vilken väg ska jag gå? Hur fasiken ska jag göra för att kunna ta mig dit på egen hand?
Suck alltså.
Tankarna bara snurrar och just nu känns allt verkligen hopplöst.


BTW, funderade på att sälja av alla mina "udda" och "skogstrollaktiga" kläder. Tror ni att det kan finnas intresse för sånt eller är marknaden rätt dö?

Dagen har varit seg. Riley vaknade kl. 1.00 och vid 2.30 orkade jag inte ligga i sängen medans hon kravlade runt och bökade och stökade, så vi gick upp och så var vi vakna till rutn 5.00 och då somnade vi båda i soffan och vaknade kl.9.
Resten av dagen har varit fullt sjå. Har ringt runt till alla viktiga saker som skulle fixas. Vissa blev fixade och andra inte. Hur som haver, jag känner mig nöjd iaf. trots att jag är sjuk.

Riley har varit dålig resten av dagen. Hon har varit så sjuk och krasslig att jag blev orolig och ringde 1177, dom sa åt mig att ringa Carema, Carema skulle ringa upp kl 16.40 så jag  fick vänta ett tag.. Sen ringde dom  upp och sa att jag skulle ringa 1177.. 1177 sa åt mig att jag skulle åka in till Enköpings lasarett ifall jag kände mig nervös eller osäker. Suck.

Vi åkte in iaf. eftersom Rileys andning var så konstig och snabb. Hon lät som en utmattad maratonlöpare. 39 graders feber.
Vi kom in och fick hjälp direkt utav en undersköterska där, hon visade oss till en doktor som lyssnade på Rileys lungor och kollade hennes hals och öron och halsmandlar. Allt gick smärtfritt och utan bråk.
Han sa att det lät som att hon hade det lite svårt att andas, en aningens astmatisk, så Riley skulle få andas in en lösning som skulle hjälpa till att vidga luftrören. Så vi blev visade till ett rum där vi fick sitta och vänta tills en sköterska kom in, hon satte igång en mask som hon satte över Rileys mun som hon fick andas ur. Hon bråkade inte här heller. Duktiga lilla tjejen. Fick så mkt beröm.
Vi fick sen sitta och vänta eftersom detta skulle upprepas 15 minuter senare. Vi passade på att äta lite russin och dricka lite saft. Tog en promenad till väntrummet och hämtade en broshyr eftersom det itne fanns några böcker. Hon kunde peka ut nose, eyes, mouth på personerna på bilderna.
Vi lekte lite tittut och sen kom en ny sköterska som gjorde samma sak, hon satte masken över Rileys mun så hon fick andas i den. Helt utan protester. Hon tyckte Riley var så duktig så som inte ens bråkade, hon sa att dom har haft så mkt bråk runt barn som inte velat haft den runt munnen, vilket är förståeligt.

Vi leddes tillbaka till doktorn som lyssnade igen på Rileys lungor och tyckte att det hade förbättrats lite så han skrev ut en medicin i flytande form som skulle hjälpa till att vidga luftrören. Woho!

När det var dags att gå så klev Riley ner på golvet och vinkade hejdå till doktorn, doktorn tyckte hon hade varit så himla duktig under undersökningen, sen så gick hon fram till honom och sträckte ut armarna, doktorn fattade först inte, så jag sa att hon väntar på en kram, så han böjde sig fram och gav henne en kram, då gick hon och vinkade, sa bye bye och skickade iväg en slängkyss till honom.

Jag är en stolt mamma till en underbar liten tjej.
En grinig, snuvig, knölig, skrattande, piratansikte, pruttande underbar liten tjej <3