09:34:41
Dagen D!
O yes! Vad kan det handla om? Jo, det var dags för ridning!
JAG har längtat efter att Riley ska få rida :P Det låter larvigt, men jag är otroligt exalterad över att se huruvida pass hon gillar detta eller inte. Eftersom jag är hästtjej så vill jag ju såklart gärna att Riley också ska gilla dessa djur.
Hitills har det gått väldigt bra måste jag säga ;) Hon påpeka så fort hon ser en häst och blir väldigt glad när man pratar häst.
Kanske låter det som jag verkligen försöker trycka på henne ett hästintresse, jag skulle inte säga att jag tvingar henne, men jag gör det jag kan för att hon ska fatta ett tycke för dom. Det är inge fel med hästsport. Dessutom är det en utomhussport vilket är ytterligare ett plus.
Visst finns det nötter också som enligt mig förstör lite av hästsporten genom att röka vid stallet (farligt, då ifall cigaretten dumpas på marken och inte är helt släckt, kan få katastrofala följder. + att rökning är idiotiskt i sig) och genom att bara se ridning som en rikemanssport.
För mig var ridning att umgås med kompisar och favorithästen, pyssla hela helgerna, fläta manar och svansar och putsa träns och få leda knatteridningen. Äta sina smörgåsar i kafeterian och sukta efter privathästarna när man satt på läktaren och tittade när dom red. Jag älskade varje minut och hoppas kunna få dela detta med Riley en dag.
Hur som haver, vi kom fram till Åkerby och jag och Riley gick till toan för att byta om på henne då vi inte hann göra detta hemma. Hon blev så ofantligt söt i sin lilla "outfit" att jag fick nästan diabetes. Vi gick sen ut till ridhuset för att titta på dom som skulle rida innan Riley. Hon satt så snällt på läktaren och bara stirrade på hästarna. Inte ett pip sa hon.
Sen så var det dags att gå in till stallet för att prova ut en ridhjälm och säkerhetsväst inför kommande lektion :D
Återigen, suuuupersöt Riley traskade stolt ut ur stallet och babblade på att hon skulle "rida hästen".
Hästarna ställde upp på rad utanför ridhuset och det var dags för Riley att få hoppa upp. Hon skulle rida en liten ponny vid namn Sickla.
Stigbyglar kunde hon inte ha då hon är alldeles för kort, vågade inte stoppa i fötterna ovanför själva stigbygeln så här inför första gången.
And off we go!
Först så blev det lite skrittning utomhus och sen in i ridhuset där dom fick skritta runt medans ridläraren Lena pratade på om hur man stannar hästen och får hästen att gå framåt. Riley fick prova att smaka på för att få Sickla att gå framåt och säga "ptroo" för att få Sickla att stanna. Hon var väldigt duktig, om än lite blyg ;-) Dom fick även prova att svänga hästen inåt med hjälp av tyglarna. Riley vågade hålla i tyglarna men svänga var lite överkurs ;-)
Sen så, var det dags för att trava! :D Jag var lite osäker på ifall hon skulle tycka att det var läskigt eftersom hon inte riktigt kunde luta sig bakåt då säkerhetsvästen var liiiiite för lång. Men vi provade iaf. och saaaatan i gaaatan vad hon skrattade. Hon skrattade så alla på läktaren hörde :-P Vi saktade av och fick sen prova att trava igen och återigen så var skrattet igång.
Vi skrittade förbi mormor som stod på läktaren och mormor hann fråga Riley i farten ifall det var roligt;
"jaaaaa" hörde man.
Åååååh <3
Sen så var "lektionen" slut, dom fick skritta lite utomhus och jag hann byta ett par ord med Lena (mycket trevligt då Lena var min gamla ridlärare när jag red där :D) och sen var det var dags att hoppa av. Hur tror ni att det gick?
Jääävlar i min låda va hon skrek! Non stop! Gick inte att vara i stallet. Folket skrattade när jag bar henne ut ifrån sadelkammaren efter att fått nästan slitit av henne hjälm och väst som hon prompt INTE skulle ta av.
"Här var det en som inte ville sluta rida" fick man höra :P
Jag måste sett ut som en knäppgök där man gick och smålog, för jag menar, Riley tycker ju att det är roligt! Annars hade hon inte blivit så ledsen, det är tråkigt att hon inte förstår att hon får rida igen sen, men tja, jag oroar mig inte allt för mkt. Sorgen gick över efter en stund och hon kunde sitta och peka på alla hästar hon såg i hagarna när vi åkte därifrån.
Ajustja, innan vi hann sätta oss i bilen så kom det fram en man, vars barnbarn också red i samma grupp som Riley och sa att jag verkade ha en liten vildbatting där att ha att göra med. En som inte verkade rädd för att rida.
Då växte jag lite ^^ (fasten Riley skrek så pass att vi nästan fick skrika)
Jag är lycklig! Detta känns så bra!
(Dont get me wrong though, ifall det skulle visa sig att Riley hatar hästar och vill hellre spela fotboll, så lär ni se mig sitta där på varje fotbollsmatch och hejja like no other!)
JAG har längtat efter att Riley ska få rida :P Det låter larvigt, men jag är otroligt exalterad över att se huruvida pass hon gillar detta eller inte. Eftersom jag är hästtjej så vill jag ju såklart gärna att Riley också ska gilla dessa djur.
Hitills har det gått väldigt bra måste jag säga ;) Hon påpeka så fort hon ser en häst och blir väldigt glad när man pratar häst.
Kanske låter det som jag verkligen försöker trycka på henne ett hästintresse, jag skulle inte säga att jag tvingar henne, men jag gör det jag kan för att hon ska fatta ett tycke för dom. Det är inge fel med hästsport. Dessutom är det en utomhussport vilket är ytterligare ett plus.
Visst finns det nötter också som enligt mig förstör lite av hästsporten genom att röka vid stallet (farligt, då ifall cigaretten dumpas på marken och inte är helt släckt, kan få katastrofala följder. + att rökning är idiotiskt i sig) och genom att bara se ridning som en rikemanssport.
För mig var ridning att umgås med kompisar och favorithästen, pyssla hela helgerna, fläta manar och svansar och putsa träns och få leda knatteridningen. Äta sina smörgåsar i kafeterian och sukta efter privathästarna när man satt på läktaren och tittade när dom red. Jag älskade varje minut och hoppas kunna få dela detta med Riley en dag.
Hur som haver, vi kom fram till Åkerby och jag och Riley gick till toan för att byta om på henne då vi inte hann göra detta hemma. Hon blev så ofantligt söt i sin lilla "outfit" att jag fick nästan diabetes. Vi gick sen ut till ridhuset för att titta på dom som skulle rida innan Riley. Hon satt så snällt på läktaren och bara stirrade på hästarna. Inte ett pip sa hon.
Sen så var det dags att gå in till stallet för att prova ut en ridhjälm och säkerhetsväst inför kommande lektion :D
Återigen, suuuupersöt Riley traskade stolt ut ur stallet och babblade på att hon skulle "rida hästen".
Hästarna ställde upp på rad utanför ridhuset och det var dags för Riley att få hoppa upp. Hon skulle rida en liten ponny vid namn Sickla.
Stigbyglar kunde hon inte ha då hon är alldeles för kort, vågade inte stoppa i fötterna ovanför själva stigbygeln så här inför första gången.
And off we go!
Först så blev det lite skrittning utomhus och sen in i ridhuset där dom fick skritta runt medans ridläraren Lena pratade på om hur man stannar hästen och får hästen att gå framåt. Riley fick prova att smaka på för att få Sickla att gå framåt och säga "ptroo" för att få Sickla att stanna. Hon var väldigt duktig, om än lite blyg ;-) Dom fick även prova att svänga hästen inåt med hjälp av tyglarna. Riley vågade hålla i tyglarna men svänga var lite överkurs ;-)
Sen så, var det dags för att trava! :D Jag var lite osäker på ifall hon skulle tycka att det var läskigt eftersom hon inte riktigt kunde luta sig bakåt då säkerhetsvästen var liiiiite för lång. Men vi provade iaf. och saaaatan i gaaatan vad hon skrattade. Hon skrattade så alla på läktaren hörde :-P Vi saktade av och fick sen prova att trava igen och återigen så var skrattet igång.
Vi skrittade förbi mormor som stod på läktaren och mormor hann fråga Riley i farten ifall det var roligt;
"jaaaaa" hörde man.
Åååååh <3
Sen så var "lektionen" slut, dom fick skritta lite utomhus och jag hann byta ett par ord med Lena (mycket trevligt då Lena var min gamla ridlärare när jag red där :D) och sen var det var dags att hoppa av. Hur tror ni att det gick?
Jääävlar i min låda va hon skrek! Non stop! Gick inte att vara i stallet. Folket skrattade när jag bar henne ut ifrån sadelkammaren efter att fått nästan slitit av henne hjälm och väst som hon prompt INTE skulle ta av.
"Här var det en som inte ville sluta rida" fick man höra :P
Jag måste sett ut som en knäppgök där man gick och smålog, för jag menar, Riley tycker ju att det är roligt! Annars hade hon inte blivit så ledsen, det är tråkigt att hon inte förstår att hon får rida igen sen, men tja, jag oroar mig inte allt för mkt. Sorgen gick över efter en stund och hon kunde sitta och peka på alla hästar hon såg i hagarna när vi åkte därifrån.
Ajustja, innan vi hann sätta oss i bilen så kom det fram en man, vars barnbarn också red i samma grupp som Riley och sa att jag verkade ha en liten vildbatting där att ha att göra med. En som inte verkade rädd för att rida.
Då växte jag lite ^^ (fasten Riley skrek så pass att vi nästan fick skrika)
Jag är lycklig! Detta känns så bra!
(Dont get me wrong though, ifall det skulle visa sig att Riley hatar hästar och vill hellre spela fotboll, så lär ni se mig sitta där på varje fotbollsmatch och hejja like no other!)
Gud va roligt!!! Jag förstår dig fullt ut :) Jag vill också att mina flickor helst fattar tycke för hästar :) Linnéa har ridit ponnyridning en gång och tyckte det var jätteroligt! Nu vill hon rida så fort hon ser en häst. När vi båda jobbar igen ska jag kolla upp möjligheter för henne att börja rida :)